Abstract
INNOVATION. INNOVERA. INNOVATIV. Kan jag be dig stanna upp ett ögonblick?
Vilka omedelbara associationer och känslor väcker orden? Är de positiva, negativa eller neutrala? Jag brukar ibland börja med den frågan under en föreläsning.
Resultatet är alltid detsamma. En överväldigande majoritet tycker att innovation är positivt. För tio år sedan skulle även jag ha svarat att orden väcker positiva
associationer, men jag har ändrat uppfattning, från något som jag skulle kalla
”oreflekterat positiv” till något mer ”reflekterat neutral”. Min ändrade uppfattning
beror på min forskning om effekterna och de långsiktiga konsekvenserna av
innovation, som inte alls alltid är ”goda”. Det finns många goda skäl för att tycka att
den mänskliga verksamhet som kallas för innovation är ”bra”. Ett oreflekterat positivt
förhållningssätt till begreppet innovation (eng. proinnovation bias) däremot, begränsar
ens synfält och gör att man missar många viktiga frågor, vilket vilseleder både en själv
och andra. Det oreflekterade positiva förhållningssättet är en del av det tunga bagage
som innovationsbegreppet kommer med, och det är verkligen inte så lätt att lasta av.
Jag argumenterar därför i det här kapitlet för att det är hög tid att
innovationsbegreppet börjar problematiseras om det ska fortsätta att användas i
förändringsprojekt i den för samhällets funktion så viktiga offentliga sektorn. Jag
kommer nämligen att försöka leda i bevis att om du arbetar inom exempelvis hälsooch
sjukvård, miljöförvaltning, socialvård, arbetsförmedling försäkringskassor eller
reglerande myndigheter som kemikalieinspektionen och finansinspektionen är det sannolikt att just du är en av dem som försöker hindra eller tar hand om de mörka sidorna av innovationer: deras skador på våra kroppar, våra psyken, våra
samhällsfunktioner och de miljöer vi lever i.
Tre vanliga myter om innovation:
Ø Myt 1: ”Innovation är bra – dess effekter är goda”. Mer korrekt är: Innovation är
bra för vissa; i första hand dem som initierar en för dem önskvärd förändring. Den
förändringen är långt ifrån alltid önskvärd ur andras perspektiv.
Ø Myt 2: ”Vi måste öka innovationstakten för att överleva.” Mer korrekt är: Ökad
innovationstakt ökar risken för misstag och oförutsedda konsekvenser. Dessa
måste korrigeras med nya innovationer, vilket gör att nettonyttan av acceleration
kan vara negativ.
Ø Myt 3: ”Innovation löser problemet (vilket det vara må).” Mer korrekt är:
Problemet kan vara den oförutsedda konsekvensen av tidigare innovationer. Löser då mer innovation problemet? Enkel projektifiering: Något som inte tidigare varit projekt ändras till att drivas som ett projekt.
Innovationers positiva nettoeffekt i och för samhället är därför klart lägre än vad som framkommer i den allmänna debatten, när man tar hänsyn även till deras negativa sidor. Som jag hoppas visa i detta kapitel är fördelarna få och fallgroparna många med att använda ett oreflekterat positivt förhållningssätt till innovationsbegreppet när man planerar innovationsprojekt i offentlig sektor.
Vilka omedelbara associationer och känslor väcker orden? Är de positiva, negativa eller neutrala? Jag brukar ibland börja med den frågan under en föreläsning.
Resultatet är alltid detsamma. En överväldigande majoritet tycker att innovation är positivt. För tio år sedan skulle även jag ha svarat att orden väcker positiva
associationer, men jag har ändrat uppfattning, från något som jag skulle kalla
”oreflekterat positiv” till något mer ”reflekterat neutral”. Min ändrade uppfattning
beror på min forskning om effekterna och de långsiktiga konsekvenserna av
innovation, som inte alls alltid är ”goda”. Det finns många goda skäl för att tycka att
den mänskliga verksamhet som kallas för innovation är ”bra”. Ett oreflekterat positivt
förhållningssätt till begreppet innovation (eng. proinnovation bias) däremot, begränsar
ens synfält och gör att man missar många viktiga frågor, vilket vilseleder både en själv
och andra. Det oreflekterade positiva förhållningssättet är en del av det tunga bagage
som innovationsbegreppet kommer med, och det är verkligen inte så lätt att lasta av.
Jag argumenterar därför i det här kapitlet för att det är hög tid att
innovationsbegreppet börjar problematiseras om det ska fortsätta att användas i
förändringsprojekt i den för samhällets funktion så viktiga offentliga sektorn. Jag
kommer nämligen att försöka leda i bevis att om du arbetar inom exempelvis hälsooch
sjukvård, miljöförvaltning, socialvård, arbetsförmedling försäkringskassor eller
reglerande myndigheter som kemikalieinspektionen och finansinspektionen är det sannolikt att just du är en av dem som försöker hindra eller tar hand om de mörka sidorna av innovationer: deras skador på våra kroppar, våra psyken, våra
samhällsfunktioner och de miljöer vi lever i.
Tre vanliga myter om innovation:
Ø Myt 1: ”Innovation är bra – dess effekter är goda”. Mer korrekt är: Innovation är
bra för vissa; i första hand dem som initierar en för dem önskvärd förändring. Den
förändringen är långt ifrån alltid önskvärd ur andras perspektiv.
Ø Myt 2: ”Vi måste öka innovationstakten för att överleva.” Mer korrekt är: Ökad
innovationstakt ökar risken för misstag och oförutsedda konsekvenser. Dessa
måste korrigeras med nya innovationer, vilket gör att nettonyttan av acceleration
kan vara negativ.
Ø Myt 3: ”Innovation löser problemet (vilket det vara må).” Mer korrekt är:
Problemet kan vara den oförutsedda konsekvensen av tidigare innovationer. Löser då mer innovation problemet? Enkel projektifiering: Något som inte tidigare varit projekt ändras till att drivas som ett projekt.
Innovationers positiva nettoeffekt i och för samhället är därför klart lägre än vad som framkommer i den allmänna debatten, när man tar hänsyn även till deras negativa sidor. Som jag hoppas visa i detta kapitel är fördelarna få och fallgroparna många med att använda ett oreflekterat positivt förhållningssätt till innovationsbegreppet när man planerar innovationsprojekt i offentlig sektor.
| Translated title of the contribution | What attitude to take to innovation:: The paradoxical innovation concept |
|---|---|
| Original language | Swedish |
| Title of host publication | Innovation och projektifiering : Att styra och leda handlingskapaciteten i moderna offentliga organisationer |
| Editors | Sebastian Godenhjelm, Christian Jensen, Stefan Sjöblom |
| Number of pages | 27 |
| Place of Publication | Lund |
| Publisher | Nordic academic press |
| Publication date | 2019 |
| Pages | 47-74 |
| ISBN (Print) | 978-91-88909-16-9 |
| Publication status | Published - 2019 |
| MoE publication type | D2 Article in a professional reserarch book (incl. editor's introduction, manuals, guides) |
Keywords
- 512 Business and Management
- 511 Economics
Areas of Strength and Areas of High Potential (AoS and AoHP)
- AoS: Responsible organising
