Kommunala strategier för undervisningsarrangemang: särbegåvade elever i den finlandssvenska grundskolan

Syftet med denna avhandling är att få en fördjupad förståelse av kommunala strategier för undervisning av särbegåvade elever i finlandssvenska skolor. I avhandlingen reflekterar jag vilken rätt särbegåvade elever utgående från nationella styrdokument har till differentierad undervisning och jag redogör för bakgrund om och teori kring bemötandet av särbegåvning och vilka kommunala och nationella förutsättningar det finns för att erbjuda denna elevgrupp en jämlik skolgång. Min primära forskningsfråga är om kommunerna har en handlingsplan för undervisningsarrangemang av särbegåvade elever, eller om de saknar en plan för detta.

Kontexten för den här studien är finländsk med fokus på kommunala grundskolor i svensk- och tvåspråkiga kommuner i Finland. Materialet i undersökningen baserar sig dels på en enkätundersökning riktad till rektorer och bildningsdirektörer, dels på en litteraturstudie i kombination med en dokumentstudie genom sammanfattning av nationella styrdokument för den grundläggande utbildningen (årskurserna 1–9) och en grov statistisk översikt över kommunal karakteristika för 32 kommuner som upprätthåller svenskspråkig grundläggande utbildning och som ingår i min studie. Det finns en diskrepans mellan karakteristikan för dessa kommuner, men oberoende av kommunstorlek, kommunal ekonomi eller kommuninvånarnas socioekonomiska bakgrund finns det en medvetenhet om särbegåvning i kommunerna även om åtgärderna för undervisningsarrangemangen är olika. Den kommunala kontexten, bland annat kommunernas socioekonomiska förhållanden och kommunal ekonomi, inverkar inte på benägenheten att beakta fenomenet särbegåvning, däremot verkar gruppstorleken inom årskurserna ha en betydelse för om kommunen har en handlingsplan för undervisning av särbegåvade elever och hur undervisningen för särbegåvade elever arrangeras.